Kursblog

Detta är en blog för kursen i postmodern teologi vid Åbo Akademi.

söndag 28 februari 2010

Om att systematiskt utsätta sig...

Kollade in intervjun med Sarah Coakley, som finns i kursmaterialet. Coakley var redan som barn övertygad om att hon ville bli teolog och i intervjun berättar hon om sin väg mot den syn hon har på systematisk teologi. Hon är förstås beläst teoretisk, men det är inte det som det här inlägget ska handla om. Speciellt för Coakley är att hon betonar bönens, och då speciellt den tysta bönens, betydelse för hur hon fått svar på och ökad förståelse för de dogmatiska doktrinerna inom kristendomen, som treenigheten och det kristologiska problemet. Hon säger, att när hon gav sig hän åt bönen var det som ett äventyr som förändrade allt för henne. Coakley hänvisar till Paulus´ord i Rom 8:26 ”…vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord.”

Coakley säger, att om man regelbundet och avsiktligen utsätter sig för någon form av berövande (eng.: ”disposession”), så understryker det och så småningom förändrar det allt som hämtar något från det som är dess källa, med andra ord börjar man se allting i ett nytt ljus. Med källa menar Coakley här det gudomliga, det andliga (”eng.: ”divine”). I den tysta bönen är man enligt Coakley speciellt utelämnad och ”berövad” det världsliga och det rationellas pansar som förhindrar en verklig kontakt med det gudomliga, om jag har förstått henne rätt.

Jag vill här dra en parallell till det som Patrik bloggade om Milbanks tes 13, nämligen hans slutsats att: ”Tanken är antagligen att vi genom att öva oss att föreställa oss möjligheten till gemenskap som fred blir kapabla att leva så.” Parallellen ligger här i gudstjänsten; liturgin och nattvarden, som gemenskapen, som man också systematiskt behöver regelbundet och systematiskt utsätta sig för att innebörden ska bli klar. För Coakley var det bönen som var den tydliggörande upplevelsen som blev till en del av hennes historia och verklighet från vilken hon ser på teologin. Postmodernt eller hur?!

Ska ännu återkomma till Coakley, blir ännu kvar lite i funderingarna kring hennes syn på kön, gudomlighet och sexualitet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar