Kollade in Sarah Coakleys text "Is there a future for gender and teologi". Det var ett tankeväckande inlägg i diskussionen om postmodernitet och kön, här specifikt ur en teologisk synvinkel. Hon menar skarpt, att den sekulära feministiska diskussionen inte har så mycket att ge den teologiska synvinkeln på kön. Coakley säger, att endast systematisk teologi "(of a particular sort) can effectively respond to the rightful critiques that gender studies and political and liberation theology have laid at this door." Enligt Coakley är kön relevant för systematisk teologi eftersom "Not only is divine desire more fundamental than human sexual desire, because it is its ultimate incubus, sourse and refiner, but also, that same divine desire is more fundamental than gender" Svaret på "gender-gåtan" ligger i en "desiring, trinitarian God."

Coakley för fram, om jag förstod saken rätt, att utgående från hennes sätt att se på gud och det gudomliga så är det i och genom bönen där förståelsen för Gud finns. Genom bönen kan människan uppnå ett helhetsmässigt begrundande tillstånd där det är möjligt att söka kunskap om om tala till Gud och tala om gud: "contemplation is the unique, and wholly sui generis, task of seeking to know, and speak of God."

Sarah Coakleys tankar känns fräscha på något sätt, det känns intressant att hon betonar den fysiska dimensionen av kontakten med det trancedenta. Det är en dimension som det kanske kan vara lite genant att diskutera om man vill verka saklig i en modern värld, men som kanske är mera på kommande i postmoderna diskurser...