Det är alldeles för länge sen jag sedan skrev, samvetet har knorrat redan länge, så efter att ha läst igenom de senaste intressanta inläggen på era andras bloggar tog jag itu med Chip Morningstar (kan karln heta så på riktigt faktiskt eller borde jag försöka dekonstruera hans namn?) och hans underbart humoristiskt skrivna bidrag om dekonstruktion. Det är han som har exemplet med JFK och homosexualiteten.
Kommunikation är viktigt. När vi har något att klaga om vare sig det gäller på arbetsplatsen eller hemma, så är det ofta i kommunikationen det brister. Vi har inte förstått varandra rätt, vi har inte sagt det vi menat, utan kanske det vi trodde den andra ville höra och så slutar det med att någon är missförstådd eller åtminstone besviken.
Chip Morningstar kritiserar den akademiska världen för att gömma sig bakom ordkonstruktioner, som man ibland (med avsikt?) gör så mångtydiga som möjligt, kanske för att inte behöva stå för det man säger. Och blir blir dialogen för svår så hittar man på något nytt begrepp att gömma sig bakom... Nåja, han polemiserar och provoserar förstås, men det ligger något i detta, att prata är lätt men att föra dialog är svårt. Oberoende av vem vi diskuterar med, är det oss själva, grannen, chefen, partnern eller Gud.
Ord är viktiga. När ett ord blivit "förstört" och fått dåliga konotationer så vill vi hitta på något annat i stället. Så Brunbergs negerkyssar blir bara Brunbergs kyssar eller chokladöverdragna skumbollar. Ändrar det då på någonting om vi kan använda ett nytt ord? Kanske, vi kommer ifrån något som vi såg som sanning men som kanske inte var det.
Dekonstruktionen kan hjälpa oss att tänka i nya banor, se andra diskurser än de helt uppenbara. Ge insikter. Öka förståelsen. Det är väl bra? Men om det blir dekonstruktion bara för dekonstruktionens skull?
Lisa Ekdal sjunger "En gång såg jag sanningen i vitögat, då vände jag om och sprang hem. En gång såg jag sanningen i vitögat och aldrig vill jag se honom igen..."
Det här blev väl än en gång mera kryptiskt än klart, men inte ens Chip Morningstar skulle väl kunna kalla den här bloggen för alltför akademisk...
Cedà Mp3 Download
4 år sedan
Jag tror att du tar upp en viktig sak angående inte bara dekonstruktionens stamfäder utan också postmoderna tänkare i allmänheten. Det som jag undrade i mitt senaste inlägg var just det att många postmoderna tänkare vill ändra världen men ändå uttrycker de sig med sådant obegripligt språk som tilltalar ofta endast akademiker om ens dem. Emellertid kunde man uttrycka samma saker på enklare och kanske även mera intressant sätt som vi har sett till exempel i Patriks analys av Milbanks teser.
SvaraRaderaBra exempel det där med ord i reklamer, som ofta inte är bara ord i reklamer utan har djupare samhällelig mening. Å ena sidan har ofta själva produkterna ingenting med reklamens innehåll att göra men å andra sidan bygger vi lätt nya tabuer i samhället om det är fråga om gamla traditioner.
Jag håller med dej Kaj. Det finns mycket att vinna i att uttrycka sig tydligt och klart. Min tidigare professor sa ibland "dunkelt sagt är dunkelt tänkt". Föröker själv tänka på det när det skulle kännas lockande att uttrycka sig lite subtilt...
SvaraRaderaZizek brukar kritisera postmodernister för att de vill vara radikala utan att riskera sin priviligerade ställning. Det ligger mycket i det. Men som ni vid det här laget väl har sett om inte före är det inte hela sanningen.
SvaraRadera"Chip Morningstar kritiserar den akademiska världen för att gömma sig bakom ordkonstruktioner, som man ibland (med avsikt?) gör så mångtydiga som möjligt, kanske för att inte behöva stå för det man säger."Ett annat alternativ är att man inte vill tänka på vad det är man säger och vad det leder till i praktiken. Inom vården används ofta koder när man måste göra svåra beslut. När ingen vård mera hjälper börjar man tala om DNR dvs. att inte återuppliva, men man använder sig av den engelska förkortningen.
SvaraRadera