Närstudiedagen

Tack Patrik och ni andra som var med för en intressant och givande närstudiedag. Genomgången av post (sen-) modern teologi och bakgrunden till postmodernismen som ideologisk rörelse var klargörande och fungerar säkert bra som grund för att ta itu närmare med kursmaterialet.

Det var mycket som väckte tankar, men här vill jag speciellt lyfta fram det fascinerande i att en tanke måste gro fram och växa för att kunna bli en idéströmning eller rådande tankesätt. Jag tar nu här sekulariseringen som exempel. Det börjar med ett litet frö som faller i bördig jordmån och så växer det upp ett annat sätt att tänka. Människans sätt att tänka förändras i och med att hennes inre scheman utvecklas. Jean Piaget talade om assimilation (när ny kunskap införlivas i befintliga scheman) och accomodation (när det inre schemat utvidgas och förändras för att kunna ta till sig ny kunskap). När sedan tillräckligt många individers inre tankescheman förändrats kan det uppstå nya ideologier som påverkar ännu fleras sätt att tänka och se på sin omvärld. Serge Moscovichi kallar dessa kollektiva tankescheman eller inre bilder för sociala representationer. Som Patrik tog upp under föreläsningen så var det under förmodern tid omöjligt att tänka sig ett sekulariserat samhälle, men i och med modernismens nya ontologier förändrades sättet att se på förhållandet mellan gud och skapelse så att dessa två börjades ses som skilda från varandra. Detta gjorde det möjligt att tänka sig aspekter av livet som inte har med religion att göra och religion som begrepp blev aktuellt, därmed också den sekulära processen.

Det här var en tanke, en blogg... funderar ännu på det där med gåva, skuld och nåd i ur olika ideologiska perspektiv, men det får bli till en annan gång ;)

Postmodern teologi.. Hä? var kommentaren från mina underbara, väldigt bildade och kunniga kolleger när jag försökte förklara varför jag satt med Oxford dictionary och engelsk-svensk ordbok och surfade på olika teologibloggar på håltimmen. Bäst att lite klargöra begreppen så jag vet vad jag håller på med…

Det sägs alltså att vi lever i en brytningstid mellan det moderna och det postmoderna (eller senmoderna). Postmodernitet kan ses som misstro mot metaberättelserna (som typ ”koti, uskonta ja isänmaa….”) eller som ett slags kunskapsrelativism. Religionens stora berättelser och etiska förhållningssätt fungerar inte lika själklart i ett sekulariserat samhälle där gemensamma ideal saknas.

I det förmoderna samhället (fram till 1500-1600 talet?) hade man en teocentrisk världsbild, Gud hade skapat människan. I det moderna samhället rådde en antropocentrisk syn, med en stor tilltro till vetenskapen och vetenskapens möjlighet till objektiv sanning. I en postmodern värld funderar människan på om hon klarar sitt ansvar och individen skapar sig själv på olika arenor. Man lever i en förändringskultur – vetenskapen har blivit relativiserad och sanningarna perspektivberoende. Är objektiv sanning överhuvudtaget möjlig? Samhället har gått från universell (religiös eller human) etik till lokala förhandlingar i global kontext. Demokratin upplever en kris och nationalstaten eroderar. I en värld där frågetecknet är vår vandringsstav är vi hänvisade till oss själva – till välsignelse och till förbannelse…

De diskurser som äger rum under vad man kan kalla postmodern teologi verkar ta fasta på teologins utveckling inom olika viktiga inriktningar med frågeställningar kring både metodmässiga och innehållsmässiga val. Perspektivvalet blir viktigt vid frågor som gudsbild, människosyn, frälsningsfrågor – teologins sätt att möta utmaningarna i den postmoderna världen som inte förlitar sig på De Stora Sanningarna.

Det var det här jag kom fram till efter hjärngymnastiken vid datorn. Fortsättning följer efter nästa sitz;)

Kursstart

Denna blog är en del av en kurs i postmodern teologi vid Åbo Akademi. Jag ser fram emot att utforska teologifältet lite mera och lära mej mycket mera... Arbetssättet under kursen är nytt för mej, examinationen sker helt i form av blogginlägg. Det egna ansvaret för studierna är stort, men så är det ju alltid när man ska lära sig något, åtminstone om man har en konstruktivistisk inlärningssyn :)

Det ska bli intressant att ta itu med ett kursmaterial som verkar varierande, har blivit förvarnad om att det inte är helt lätt att förstå på rätt sätt. Men kanske det finns flera sanningar, olika förståelser, många vägar...

Det får räcka för den här gången, nästa gång hoppas jag få med lite substans!